Krösamos, klabbsaltare och feminina substantiv

Mysse och bysse, krösamos och klabbsaltare är småländska ord som de flesta känner igen. Men hur är det med vuplann, pixaburk, böstel, snickaren är placered eller träpäran är ong?

Och är småländska en enda dialekt? Det låter ju så olika på olika ställen. Här använder författarna småländska som ett samlingsnamn och beskriver bredden i detta stora landskap. Att ange hur många dialektvarianterna är eller var man ska dra gränser är inte enkelt, för trots skillnaderna är likheterna stora.

Ordboksdelen tar upp småländska ord och uttryck tillsammans med språkexempel och förklaringar. Grammatikdelen beskriver och exemplifierar uttrycksmedel som man finner i småländska. Utgångspunkten är en äldre småländska som talades då Småland och resten av Sverige huvudsakligen beboddes av bönder, men här finns också inslag av en mer samtida småländska, som man finner till exempel i litteratur och medier.

Boken börjar med ett avsnitt om dialekter i allmänhet och Smålands i synnerhet, beskriver småländskt uttal och hur ord kan bildas och förändras. I bokens sista kapitel ställs frågan om småländskan lever. Svaret är ett entydigt ja. Många smålänningar firar, med stolthet och glimten i ögat, fössta tossdan i mass med massipantååta och hyllar hembygdens egen småländska.

Hur låter då småländskan? Ja, kanske är det den mjuka, varma, melodiska prosodin som är den småländs ka dialektens hjärterytm. Man känner igen en smålänning när man hör en – så man gör.


På Morfems Youtubekanal finns fem korta filmer med äldre dialektprov från olika delar av Småland. (https://www.youtube.com/channel/UC56BxYzK4wFJmp4ly7Dqo2Q/playlists) Filmerna är sammanställda av Carl-Erik Lundblad. Här nedan kan du se och höra en av filmerna.