Lärarna underpresterar, seminarierummen tystnar, studenterna lär sig mindre

Andelen engelskspråkig undervisning och kurslitteratur ökar hela tiden på svenska universitet och högskolor. Men det finns mycket lite stöd för att det skulle gynna kvaliteten på utbildningen. Däremot finns det gott om forskning som indikerar motsatsen. 

I universitetsvärlden hålls reflektion, evidens och kritiskt tänkande högt. Trots detta saknas en seriös debatt om språkval – frågan om undervisningsspråk behandlas i princip som ett icke-val, eller som en fråga om certifieringar och ranking i stället för en fråga om lärande, pedagogik och kvalitet. 

Hur kan det komma sig att lärare på svenska universitet kan föreläsa gång på gång utan att det ens diskuteras om personens engelska är bra nog, om personen själv tycker att hen gör ett bra jobb och vad som eventuellt går förlorat?

Vad tycker lärarna själva om att undervisa och forska på engelska? Den frågan har Ola Håkansson och Peter Svensson ställt till ett femtiotal universitets­anställ­da i Sverige. Den samlade slutsatsen: 

Arbetet blir nästan bra, sällan jättebra. Aldrig excellent. 

Håkansson och Svensson har gått igenom befintlig forskning om språkval på svenska universitet. Med utgångspunkt från vad forskningen säger, svaren från de tillfrågade universitets­lärarna och sina egna erfarenheter av angli­fieringen belyser de engelskans ökan­de inflytande ur olika perspektiv: studentens, lärarens, utbildningens och bildningens. Fram träder en bild av en både oönskad och ointellektuell utveckling. Och priset för denna utveckling är högt.

Det borde vi prata mer om.